moncan

Hujeda mig. Praktiskt taget varenda kroppsdel smärtar, regnet det bara öser ner (sjunges) och jag ska orka hitta skjuts till kvällens träning. Men varför klaga, tänk på barnen i Afrika.
Så utan klagan tänker jag nu förklara för er hur all denna smärta kom till:

Innebandyträning med nya tränare i 2 h.
Den mesta smärtan kommer av träningsvärk, kalla mig otränad, men jag ser det inte som mitt fel. Jag vet inte vems fel det är annars, men mitt kan det ju inte vara. Våra träningar brukar vara rätt slappa, men nu var det nya tränare och träning 2 h istället för 1 h. Alla fortsatte springa och så även jag. Sedan byggde jag liksom på träningsverken igår med ett styrkepass på gympan där jag och Sofie satsade hårt. Eh. Jaja. Det var den mesta smärtan, men den värsta smärtan kommer av en händelse som också inträffade under träningen. Och som alla vet är det inte kvantitet utan kvalitet som räknas.
Jag, Monica the Otränad, sprang och skulle köra överlämning med Isabolle. Bollen kommer aningen bakom mig på vänster sida, varpå jag vinklar klubban lite konstigt. Klubbladet trampar jag på, och upp i luften far Monica som en vante, och landar som en pankaka. På de tre H:na.

Höft
Handled
Huvud

Det såg kul ut --> folk blev glada
Det var en snygg, platt och fullkomligt onödig vurpa --> kan leda till att jag vinner pris i kategorin "årets vurpa"

Vad har jag att gnälla över liksom. Det där fallet förbättrade mitt och andras liv, det är som jag alltid har sagt: glaset är halvfullt!





ps. Fattar inte hur jag ska kunna springa ikväll, men det får tiden utvisa...