moncan

Gudars skymning i skymningen!
Ikväll ca 21.30 hände något ganska oväntat. Jag var på väg till Amanda, lite lagom söndagssunkig som man kan vara. När jag är nästan framme ser jag en kille komma gående från andra hållet, och jag blir lite nyfiken på vem det kan vara. Eftersom Storvreta är så litet brukar man ha gått på samma skola som de andra ungdomarna, och därmed känna igen de flesta som ligger runt ens egen åldersgrupp. Den här grabben kände jag inte igen direkt, så jag fortsatte kolla på honom. Det var ju mörkt, så han skulle inte märka något. Jag fortsatte, och fortsatte kolla på honom, och just när det höll på att passera gränsen till oartighet, då! Då såg jag att det var ju ingen mindre än Martin Eriksson! Det var verkligen otippat att man skulle stöta på honom av alla människor, och just där, där jag sällan går. Glad överraskning blev det i alla fall, och kram fick han, och kram fick jag innan vi fortsatte mot respektive kompis.

Skoj, skoj, skepp ohoj!