moncan

När jag gick hem från bussen ikväll blev jag nästan religös. Jag hade suttit och lyssnat på gamla och älskade låtar hela vägen från stan, och då jag väl gick av satte Gråa dagar igång.
När jag svängde in på grusvägen förbi lekplatsen tappade jag nästan andan. Det var så vackert. Musiken tonades ner till det lugna partiet, skuggor, ljus och stjärnhimlen harmonierade perfekt. Allt var perfekt. Hur kan man tro sig behöva mer än detta? Allt handlar bara om att se den, lekparken, från rätt vinkel och perspektiv, och jag har hittat dem båda. Det är nu man önskar att man kunde rita eller måla. Jag försökte mig till och med på en skiss i blyerts, men den är bara en skugga av vad jag egentligen såg.

Är det här sånt man vill läsa om i en blogg? Antagligen inte. Fast who cares, det är ingen som tvingas läsa den. Men om ni vill uppleva det jag gjorde, så kom ut till mig en stjärnklar kväll utan snö, då ska ni få se vad jag menar.

Kramar i massvis!