B som i bokhylla
En vacker dag för inte länge sedan alls (men det var inte idag) kom jag på mig själv med att undra varför man aldrig kan vara världens roligaste och charmigaste människa när man själv vill det.
När man umgås med vissa blir man helt enkelt underbar och bäst. När man umgås med andra kan man framstå som fruktansvärt elak. Varför kan man inte alltid få kontrollera sig och vara som man vill vara? Det värsta av allt är dock när det är som viktigast att vara underbar. Då är man verkligen alltid tråkig och b (som i bulgur), skämten fastnar i höftbenet eller kommer ut bara halvvägs. Skratten blir för höga.
...men ett skratt är ju alltid ett skratt!
Vi får se vad det blir för nyårslöften i år. Jag ska nog redan börja slipa på ett eller annat.
Gos på er
När man umgås med vissa blir man helt enkelt underbar och bäst. När man umgås med andra kan man framstå som fruktansvärt elak. Varför kan man inte alltid få kontrollera sig och vara som man vill vara? Det värsta av allt är dock när det är som viktigast att vara underbar. Då är man verkligen alltid tråkig och b (som i bulgur), skämten fastnar i höftbenet eller kommer ut bara halvvägs. Skratten blir för höga.
...men ett skratt är ju alltid ett skratt!
Vi får se vad det blir för nyårslöften i år. Jag ska nog redan börja slipa på ett eller annat.
Gos på er
Kommentarer
Postat av: Em.
Jag tror det är meningen att man inte ska få vara som man vill hela tiden.. Även om man verkligen skulle vilja det :)
Trackback