moncan

Jag är glad.

UNDERBAR dag. Fruktansvärd start. Jag ville skolka. Vändningen:
Jag klättrar upp för trappan mot vårt skåp, bister och butter med ett humör som en fuktskadad raggsocka. Då. Då! Då ser jag Sanna genom glasrutan, och hon ler så fint till mig att knuten löser upp sig lite. Detta och lite kaffe gjorde mig mänsklig. Sedan hade vi en jätterolig kemilektion också där vi bara satt och lekte genom att bygga ihop molekyler till julmusik.
Elsa kan ju aldrig hålla sig. Den tjejen är verkligen galen på riktigt, och det älskar vi henne för. Hon spårade ur totalt och började tänka på allt annat än kemi, hur man skulle kunna göra blommor, hörlurar osv, osv av de små plastplupparna. Per gjorde Loch Ness-odjuret, Mathilda påbörjade en fotboll, slutförde en mössa och allt eskalerade tills jag inte förstår hur vi samtidigt kunde göra åtminstone några av uppgifterna. Kul labb liksom.
Biologin var också najs. Hasse berättade om hur han bara hoppas på att bli stoppad i tullen varje gång han har fått tag på lite lavastenar att lägga i resväskan. Dessutom fick vi se de ljuvligt söta Kiwifåglarn på en naturfilm.
Vad hände sen? Risgrynsgröt och en ovanligt underhållande matsalskonversation. Jag har ingen aning om vad den handlade om, men så ska det kanske vara?
Gympan var den bästa lektionen hittills, och då räknar jag med hela kursen. Vi hade massage på schemat! Halleluja!
Åh, alla var mysiga idag. Jag har inte träffat en enda människa i skolan som inte har bidragit till att skicka upp mitt humör i höjden.

Jag tänkte på en sak idag, men den är jättehemlig, så ni får inte veta vad. Tihi!


Pöwhs!