moncan

Jag är sjukt trött just nu. Igår var en bajsdag. Inte hela tiden, men ibland. Som när jag gick ensam runt på stan med tung trumpetlåda, tung handväska, tung (och stor) plastpåse och tyngre och tyngre julklappspåse. Moncan är en tönt som inte har haft tid att köpa sina julklappar tidigare, så nu skulle hon köpa sju presenter. BLÄÄÄ! Hennes rygg och axlar ville döda henne.

Isabelle kom dock som en småräddande packåsna. Tack och lov. Men det var bajs ändå. Det blev inte riktigt bra igen förrän vi stod på busshållplatsen och de underbara pojkarna Sollenberg med kamrat kom. Då steg humöret igen, men sjönk lika snabbt igen när man kom hem och insåg att det fanns en halvskriven labrapport som väntade. DÖÖÖ!

Därmed hann inte Emma och Monica baka julgodis som de hade tänkt, men, eftersom Monica skulle tillbringa natten där gick livet bra ändå. Det blev fint, fint. De bytte julklappar och satt sedan uppe tills klockan var över fem med sin kanna te, sina lussebullar och sina pepparkakor. Hello Kitty bidrog också med en uppiggningskaramell ibland.
Jag tycker om min Ämma som är världsmästare i kramning, till och med bättre än Lisa Lannergård.

Vi vaknade tre timmar senare för att jag skulle hem för att fira fadern med tårta och ståt, och sedan var det säng.
När man vaknade skulle rummet städas (det är fortfarande inte färdigt efter ca 3 CD-skivor...), och sedan, sedan ringre Isabeluf och berättade att jag skulle hängas. I hennes dröm alltså. Det är en härlig kärlek mellan oss!


Kärlek även till er andra så här i juletid med julskinkan i ugnen.