Veckans Per

Klass N1b hade svenska, och lektionen till ära gällde det att dela in ord i ordklasser. Efter ett tag hade en hetsig diskussion om huruvida orden "ofta" och "sällan" kunde ses som interjektioner även om de var menade att kategoriseras som adverb. När folk satt som värst och försökte uttala ordet "ofta" som ett utrop utspelade sig följande:

Monica: Ofta!
Per: (på engelska) Sure! ... strand.

Sedan såg han sådär nöjd ut som han alltid gör när han anser att han har sagt något fyndigt. Kvicktänkt där! Ett till lysande exempel kan jag ni läsa i efterkommande inlägg om ni vill... en gammal goding!





PS, lite allmänbildning kanske?

http://susning.nu/Adverb:

Tidsadverb används då en viss fråga ska besvaras. Den är:

när? nu, då, ofta, sällan, aldrig, ibland, strax, dagligen

http://hem.passagen.se/bondpa/grammatik/interj.html:

Interjektionerna är egentligen den roligaste ordklassen, eftersom det är här man hittar många fula ord. Det är också här känslouttryck (O!, Aj! och Usch!) och hälsningsfraser (Hallå!, Tjänare! och Adjöken!) finns, så kan du ett språks interjektioner kan du se varenda dålig actionfilm på det språket otextad. Till interjektionerna hör också svordomar (Fan!, Jävlar! och Helvete också!), ljudhärmande ord (Vrooom!, Boom! och Pang!) och svarsord (Ja, Jo och ). De ljudhärmande kallas med ett finare ord för onomatopoetiska interjektioner (Allmän grammatik, s. 141).


http://www.fritext.se/svenska/formmai7.html:
Svarsord, hälsningsord och utrop som ensamma kan utgöra en mening är interjektioner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback