Katt rimmar på hatt, fnatt, skatt, matt, natt, kravatt, spratt...
Jag tycker inte om katter. Bara tre. Eller fyra. Eller fem.
Humlan. Den gamla tanten mittemot som har funnits här på gatan sedan vi flyttade hit. Från början var hon bitter och överlägsen, men någon gång under resans gång har hon adopterat vår familj, alltid med samma oklanderliga uppförande. Stannar alltid precis utanför tröskeln med framtassarna prydligt ihop tills mor för tredje gången samma dag tycker att det är dags för en skinkskiva. Då reser hon sig långsamt på baktassarna och tar försiktigt (som allt hon gör) skivan ur handen med ett tyst spinnande, nej, kurrande. Snälla dö inte, du är vår tant!
Lisa. Mest svart sak som tillhörde min första dagisbästis. Jag minns inte så mycket av den katten, så då är hon väl svår att ogilla?
Lisa. Ett av mina första gosedjur. Bor för tillfället hos mormor i Göteborg som mentalt stöd (och ja, min mormor är vid sina sinnens fulla bruk) och är en siames från en nalledoktor som mamma besökte på någon resa med jobbet.
Lisa. En mörk skönhet som älskar mig sedan jag satt ute med henne under kalla vinterkvällar när hon var en liten kattunge. Vild och galen som stått i ständig kamp med skatorna. Tills hon blev för lat. Den enda katten som tycker om mig utan att det är mat involveradt.
Ninni. Hon är tokig och egoistisk och galen och påminner starkt om katten Gustav, fast mycket gladare. Har bott här ett bra tag, för övrigt i samma hus som Humlan och Lisa. Jag hånar henne rätt ofta, men på ett kärleksfullt sätt kanske?
Hualigen. Jag var helt inställd på att dissa katter när jag började skriva på det här inlägget. Istället hyllade jag dem. Förutom dessa små liv så är katter väääldigt ofta irriterande. Eftersom Hanna är en stor djurvän, fyller år snart och faktiskt har två katter väljer jag vid närmare eftertanke att inte specificera mig ytterligare om varför jag stör mig på dem. Istället tänker jag dissa IKEA med alla feta barnvagnar och superlånga krokiga stigar. Jag tror ingen riktigt vet hur stort IKEA är, och det kanske är tur. Dock var IKEA inte helt bortkastat ändå, för jag träffade på den gamle gode Pedram och fick lite lingoncola (egen "smakrevolution"), ett äpple och en klassisk IKEA-korv med bröd. Joy.
God natt/morgon, välj själva.
Humlan. Den gamla tanten mittemot som har funnits här på gatan sedan vi flyttade hit. Från början var hon bitter och överlägsen, men någon gång under resans gång har hon adopterat vår familj, alltid med samma oklanderliga uppförande. Stannar alltid precis utanför tröskeln med framtassarna prydligt ihop tills mor för tredje gången samma dag tycker att det är dags för en skinkskiva. Då reser hon sig långsamt på baktassarna och tar försiktigt (som allt hon gör) skivan ur handen med ett tyst spinnande, nej, kurrande. Snälla dö inte, du är vår tant!
Lisa. Mest svart sak som tillhörde min första dagisbästis. Jag minns inte så mycket av den katten, så då är hon väl svår att ogilla?
Lisa. Ett av mina första gosedjur. Bor för tillfället hos mormor i Göteborg som mentalt stöd (och ja, min mormor är vid sina sinnens fulla bruk) och är en siames från en nalledoktor som mamma besökte på någon resa med jobbet.
Lisa. En mörk skönhet som älskar mig sedan jag satt ute med henne under kalla vinterkvällar när hon var en liten kattunge. Vild och galen som stått i ständig kamp med skatorna. Tills hon blev för lat. Den enda katten som tycker om mig utan att det är mat involveradt.
Ninni. Hon är tokig och egoistisk och galen och påminner starkt om katten Gustav, fast mycket gladare. Har bott här ett bra tag, för övrigt i samma hus som Humlan och Lisa. Jag hånar henne rätt ofta, men på ett kärleksfullt sätt kanske?
Hualigen. Jag var helt inställd på att dissa katter när jag började skriva på det här inlägget. Istället hyllade jag dem. Förutom dessa små liv så är katter väääldigt ofta irriterande. Eftersom Hanna är en stor djurvän, fyller år snart och faktiskt har två katter väljer jag vid närmare eftertanke att inte specificera mig ytterligare om varför jag stör mig på dem. Istället tänker jag dissa IKEA med alla feta barnvagnar och superlånga krokiga stigar. Jag tror ingen riktigt vet hur stort IKEA är, och det kanske är tur. Dock var IKEA inte helt bortkastat ändå, för jag träffade på den gamle gode Pedram och fick lite lingoncola (egen "smakrevolution"), ett äpple och en klassisk IKEA-korv med bröd. Joy.
God natt/morgon, välj själva.
Kommentarer
Trackback