moncan

Kvällens träning var den roligaste jag varit med om på länge. Visst, en misslyckad slutspurt försatte högerlåret i ett tillstånd av sträckning, men jag tänker inte klaga (just nu). Vi avslutade det hela med fotbollstennis i tennisburen, och halleléluja vad alla besatt oimponerande färdigheter. Många skratt blev det, och jag såg allt hur det kliade i Hassarnas och de andra tränarnas skosulor, och till slut kunde de inte riktigt hålla sig undan från bollandet. Höjdpunkter haglade, såpass att vi inte ville gå hem efter slutsignalen, men roligast var ändå då vår ena målvakt Emma snyggt nickade över fotbollen (fispumpad!) till andra sidan nätet. Vårt "mörka" lag jublade lite lagom över denna prestation, fast då vände sig Emma om och sa bestört:
- Det var inte meningen att nicka.
Flickebarnet hade tagit sats för att sparka bollen och av rent misstag råkat nicka den istället. Sensationellt. Detta blev för mycket för Ida och mig, vi sjönk helt enkelt rakt nedåt tills den avfärgande röda planen hindrade oss. Vi blev alltså lite rödfärgade men var glada ändå.
 
Grabbar (som i kan-även-tolkas-som-flickor), jag är glad att det var innebandy vi satsade på.

Puss (frukost på jobbet är en underbar idé, och vi får för övrigt lunch varje dag som kostar mer än en timlön för mig...)