moncan

Idag är jag sur. Jag hatar att vara sur, det ligger inte i min natur egentligen. Glädje är mer mitt rätta element. Tror jag. Det känns som att jag lättare blir glad än jag blir sur. Jag blev glad av att herr Helenius var glad. Detta innebär att min surhet börjar gå över. Efter kvällens träning kommer jag nog inte orka vara sur. Jag har hört vidriga saker så som att man ska springa 10 x 45 sekunder, 100% i uppförsbacke. Kul. Jag har missat 11 fysträningar i rad, och nu ska jag avlivas. Jag hoppas att det går fort i alla fall.

Nu är jag glad igen! Glädjebomber över Sveriges avlånga land!