moncan

Huhu. Jag har hört ryktas att man behöver ungefär 8 timmars sömn för att "orka med". Varför tar hon upp detta, undrar antagligen ingen just nu, men jag tänker ändå väva in det här i min lilla bloggväv och på nåt sätt komma till något som inte är en slutsats, men som jag annars inte vet vad jag ska kalla.
När jag klockan 22:20 satt i Isabelles underbart gula rum tänkte jag att "hmm, kanske ska se om jag hinner sova en sådär nästan åtta timmar inför Den Stora Dagen (Skrapan-Kattekampen)". Man måste ju vara pigg liksom. Då upptäckte jag det bara 7 timmar kvar tills jag skulle upp. Jag vet inte om det var dagens överkonsumtion av sol eller vad det var, men detta blev hysteriskt kul. Så kul att Isabelles mamma kom in och sa att Martin skulle upp tidigt (han ska springa 1000m för Katte!), så helt plötsligt stod jag utanför det grisrosa huset. Tack och lov. Då kom tanken på klockan igen, och nu fortsatte jag skratta halva vägen hem. Hoppas VERKLIGEN att ingen var i närheten, det var inte ett diskret skratt direkt.
Nu är det ynka 6 timmar kvar, så jag tänker så här: bäst att duscha nu, så jag kan borsta tänderna, så jag kan sova.

Kom till studenternas imogon och se oss med chans på 10:e segern i rad! Men som en vis Ida samman med Kristin sa, "det är ju inte Skrapans heder som står på spel, det är ju Kattes!"

Massa grönvita kramar!