moncan

Hjälp. För någon timme sedan kittlade Martin mig så att jag trodde att slutet var nära. Först satt/lutade jag mig mot ett bord, sedan kom Martin, och då låg jag plötsligt på ett bord. Sedan låg jag på ett bord med huvudet under bordet medan Camilla hjälpte till att tortera mig. Jag tror (vet) att Camilla är lite godare än Martin, och därför slutade hon snart och gick hem istället, men det skulle hon inte ha gjort. För min del alltså, för nu var jag ensam med Martins långa, obarmhärtiga pekfingrar. För att undkomma dem gjorde jag ett fåfängt försök att rymma genom att slänga mig ner på soffan bredvid bordet. Tyvärr gav detta bara Martin ett ännu större övertag, nu började han "knäcka ägg" på mina knäskålar, samtidigt som han kittlade under hakan och i sidan och på magen. Jag kan svära på att han hade minst fem händer korta stunder.
Detta ledde till att jag skrattade så att jag skrek och tjöt för glatta livet i längre tid än vad som är rimligt. Det var helt galet, jag blev andfådd och kämpade med min stackars mage så att jag nästan mådde illa. Och inte fick man någon hjälp av Hanna heller. Helt lugnt satt hon och sa "du får klara dig själv". Tack. Slutligen lyckades jag rymma, och nu ska jag se upp för hans kittelfingrar mången dag framöver!

Tag er i akt för Martin Den Ondskefulles kittlande händer!