moncan

Den här dagen har varit rejält spårad humörsmässigt. Jag har varit lugn, jag har varit stressad, jag har varit rastlös,  jag har varit irriterad, jag har varit glad, jag har varit smått deprimerad, jag har varit lycklig, jag har varit trygg, jag har varit förvirrad. Jag har känt kärlek, men som tur är inte hat. Jag har känt avund samt stolthet. Jag har känt skuld. Jag har känt mig pytteliten och stor. Förra meningen syftade för övrigt inte på min "kroppshydda", som det så fint heter i en bok, utan mer sinnesmässigt...

Det enda jag vill nu är att få krypa upp i någons famn, ligga där och känna hur karusellen undan för undan saktar av och slutligen stannar. Inga förebråelser, inget ansvar, bara ett par trygga armar som håller om mig. Fast nu ska jag plugga istället.

Kalldusch