moncan

Denna dag har varit ytterst meditativ med en massa gnäll från min och Jennifers sida, samt en tur på Amafyrizån tillsammans med Sofie. Floden var full med krokodiler, hungriga bävrar samt en oöppnad Lapin Kulta på kylning. Detta skrämde dock inte oss, utan vi kept going, as we say out here. På landet alltså.
...det är inte klokt vad bra man kan må av att gå och gnälla en smula och av att vara allmänt irriterad på allt och alla. Ett tag i alla fall, blir det för länge så blir åtminstone jag alldeles jättebitter. Det går dock att bota med lite kärlek.
Igår var jag bittrare än en mandel, men då är det tur att det finns människor som i en lagom blandning kan bota/lindra det. Magnus bidrog med sina (inte som i drabbad av) komiska sjukdomar, andra människor med lugn och några tredje med en gnutta sympati.

Jag är en tjej utan planer, och det börjar bli mer och mer "skrämmande". Hittills har många stora val i livet bara haft ett självklart alternativ, men vad händer när jag ska hitta på nåt nytt efter trean? Johanna till exempel, hon ska gå en utblidning till bartender, och sedan drar hon eventuellt till Skottland för att servera drinkar. Andra ska göra lumpen, någon ska läsa musik på folkhögskolan, och vissa läser vidare mot sitt drömjobb. Jag har inget drömjobb. Jag vill göra allt! Men jag har höga krav på mitt "allt". Självklart ska jag bli snuskigt rik, för det är ju endast då man uppnår fullkomlig lycka. Dessutom ska jag ha bra arbetstider, roliga kollegor, nära till arbetet, kort utbildning samt lång semester. Har jag glömt något? Massvis säkert. Dessutom ska det vara stimulerande, men samtidigt inte för krävande. De får gärna bjuda på ett fallskärmshopp också. Och julbonusen ska inte vara för mesig.
En bifogad tankegång: Kan man köpa en limousin som man kör omkring i själv, utan chaufför? Eller skulle det vara luffigt? Inte för att luffighet är något som brukar hindra vissa... Åh nej, nu började jag tänka på naken-Janne! Ujujuj, försvinn ur mitt huvud, du hör inte hemma här!
Nu börjar allt dra iväg med mig igen, det här har utvecklats till ett ogenomtänkt inlägg som skulle kunna dra iväg med mig hur långt som helst. Jag skulle kunna beskriva mitt nuvarande tillstånd som antingen meditation eller medvetslöshet. Det var i och för sig inte en fråga, men jag lämnar ändå frågan öppen, för jag tycker att det är ett så utomordentligt uttryck.

Äh, hej då helt enkelt!