moncan

Mina läppar känns som suddgummin när jag tuggar på dem. Tjocka och stumma, allt på grund av trumpeten. Men det gör ju inget, ingenting gör något när man spelar det magiska musikstycket Disneytime. Det är julmagi i sin renaste form, och nu är julen inte långt borta!

Kristin Wadin, tjejen med det härligaste namnrimmet och den raraste personligheten, har brutit sin fot. Detta smärtar mig djupt, varför hon av alla människor? Ingen mer innebandy för henne i år med andra ord. Synd och skam på en tös som är så god. KRYA PÅ DIG!

Niorna har vi tappat bort idag förresten. Minst hälften försvann, men några hade vi ändå kvar mot slutet, woho. Ettorna uppträdde också ensamma för första gången, och de var så modiga och duktiga så. Matti fick det stora nöjet att lägga in ett skämt om att Helenius på trummor (en trea som innehar oerhört många centimeter) var stor för sin ålder. Busigt att låta publiken tro att han gick i ettan.

Jacob och jag lekte idag, jag fick se hans inte längre så nya rum och leka med hans tokiga hund Happy. Det var myyysigt.

Om någon inte har något bra för sig imorgon, torsdag, så kan ni alltid komma ner på stan och fika med mig och Emma. Vi kommer sitta på något café ett väldigt bra tag, så det är bara att slå en pling om man är sugen på kaffe, bulla, muffin eller sällskap.

Puss och mys i lingonskogen!