moncan

"Kom ihåg svart klädsel och någon huvudbonad."

Så sa Marits dress code inför konserten. Det lät ju vettigt, och i de flesta fallen var det väl vettigt. Men för mig blev det lite fel. Jag är nämligen en flicka som inte har så överdrivet många svarta klädesplagg. Därmed tänkte jag att "man tager vad man haver". Det jag hade var en enkel klänning med sidenband. Men vad skulle man ha till den då, frågade jag Johanna.
- Nätstrumpbyxor! Svarade hon bestämt i valet mellan dem och leggins. Jaha, okej tänkte jag. På skofronten hade jag inte så stort val, för det var bara en balerinasko som kom när jag ropade på paret. Det blev alltså svarta pumps istället. Ett tunnt läderband runt halsen, det var ju evigheter sedan! Det måste jag ju ha.
Klädfronten var löst, men huvudbonaden återstod. En orange keps som säger "jaktmarker och fiskevatten" är ju aldrig fel kan man tycka, men då kom Klara den underbara (rim) med massa polishattar som jag föll pladask för (jag gillade action när jag var liten, varje gång vi gick in på ICA stod jag och trånade efter ett polis-set komplett med bricka och handbojor med nycklar).
Vad var problemet, undrar ni kanske nu?
JO! Jag såg ut som en glädjeflicka med en trumpet. Lokalen var ju ändå en kyrka, så kom jag där i högklackat, en aningen för kort klänning med nätstrumpbyxor, och som kronan på verket en polishatt! Jag måste säga att jag faktiskt skämdes lite, men prästen Anders tog inte illa upp, nä inte alls. Faktum var att han erbjöd mig några hundralappar för att spela på en gudstjänst den första advent.

Mohahaha. Det där var inte som det lät. Minst två andra gossar till var tillfrågade före mig, och anledningen till att vi får betalt är att vi har ställt upp och spelat gratis många gånger förut. Snäll-Anders.


Porrrr på errr...