moncan

Ojoj, fredagar är inte att leka med! Speciellt inte när världens bästa Beluf fyller 16 år!

Som tokar satt jag och Hanna och stressade på för att få klart den film som vi spelat in i presentsyfte. Mycket stress belv det hela dagen, ända fram till 7-tiden då man blev mottagen med 3 sorters kakor, mockarutor, vaniljbullar och tårta med saft. Rena rama kalaset ju! I två timmar satt man där och myste med de tre... öh, två (Hanna och Jenny) söta flickorna och Isabelle. Det var fint.



Tiden efter blev också fin, då var det hem till Martin som gällde, och på bussen blev jag full och onykter bara av att känna lukten från de två pojkspolingarna som satt framför mig. Loligt.
Väl hos Mürt hittade man Taliban-Gurra och Jennifer, och tillsammans uthärdade vi en usel japansk skräckfilm... ofta, japaner ska ju vara superläskiga, nu var de bara sömndrivande. Något som däremot piggade upp var den vita snön som föll, och snöbollskrig i miniformat är ju också roligt.
Så småningom skulle Jennifer ta sig hem, men det gick inte, för då satt hon fast och blev matad med popcorn, stackarn. Arg som ett bi, men vad hjälper det när stora starka pojkar sitter på henne?

Då det första offret tagit sig därifrån återstod Moncan, men hon är inte hjälplös, nej. Hon kommer på planer som inbegriper material-vars-spår-inte-syns-vid-kopiering. Pojkarna använde annat material, och Gurras material lämnade spår på Martins Student 2008-tröja. Detta ledde till en svart  nos på Gurra, innan vi äntligen kunde titta på lite äkta amerikansk skräck. Den var så BRA att vi alla hoppade till av leksakstraktorn. Tyvärr han jag inte se hur filmen slutade eftersom den började hacka i slutet och min sista buss skulle gå.
DÅ blev det snöbollskrig. Det är sjukt hur kul det är att bli blöt och kall.

När jag till slut gick av bussen märkte jag att ingen hade satt sin fot i den nya snön. Inte en själ hade gått på min kringliga väg hem, och detta gjorde att jag blev som tokig. Jag blev så nysnöglad att jag började springa runt som en galning, hoppa, kasta snö och - det dummaste av allt - försöka nicka en stor snöboll. Det sistnämnda slutade med att jag fick snö som rann från nacken ända ner till vaden. Dumt men uppfriskande.

Snöboll!