moncan

Åh, jag är lite lessen nu. Lars Winnerbäck på Fyrishov. Så varför får inte jag vara där? Jag har inte längtat mer till någon annan konsert än denna, och så tog alla biljetter slut innan jag och kamraterna fick tag på några. Jag blir så less.

Men jag är inte så bitter. Det kommer väl fler chanser hoppas jag på. Jag får spela lite för mig själv i min ensamhet. Fast jag är inte ensam. Och med trumpeten är jag definitivt inte ensam. Jag tror vi börjar hitta tillbaka till varandra lite, han och jag. Vi har inte varit riktigt tighta sedan nian innan tandställningen. Men nu börjar jag lita på honom igen. Älskade trumpet. Vill jag verkligen byta upp mig till en dyrare? Jag måste ju. Jag vill och vill inte. Han har ju sin egen stil. Åtta bucklor på minsta ventilen som för övrigt inte går att få ut. En stor som kom på mitt första musikläger. Någon lånade den, och när jag kom tillbaka låg den på min kudde och ingen visste vad som hade hänt. Jag tror att det var han som tog ett litet glädjeskutt och snubblade lite. Stackars söta.

Puss med hallonsmak