moncan

Idag var det sjukt segt att komma upp ur sängen, men det gick ändå till slut, jag menar det var ju ändå skrapanbandet jag skulle få träffa. Godiset var påfyllt, Abbe var tidig (!) och rektorn var på plats! Dagen kunde inte bli annat än bra, och det blev den.
Efter första spelningen (som hade den hittills mest entusiastiska publiken) chillade vi lite i logen (åh vad jag älskar att säga det - logen, logen, LOGEN!)  och skrämde upp ettorna med hemska historier om en livsfarlig varelse.
Mat.
Efter maten drog några ner på stan, men vi var några slöa själar som inte orkade med sådana strapatser, så vi stannade kvar och hängde i snurrstolarna. Där frågade vi oss: varför fick Jacke Sjödin en egen loge? (se havregrynet4.blogg.se)
Då vi inte kom fram till något beslöt vi oss för att kolla på utsikten på tjejtoan på 7:e våningen. Vi smet upp i hissen som inte stannar på fjärde våningen, men när den stannade på våning sju fanns där inte ett spår av tjejtoaletter. Istället hittade vi något som vi letat efter i nu fyra dagar: soffor!
Lila och fina var de, och härlig stuts hade de också upptäckte vi plötsligt. Stuntbandet satte igång, och snart hade vi flera härliga actionrullar redo för försäljning. Wunderbar!
Sista konserten spelade vi "I Wish"-slingan de sista 90-102 gångerna. Usch vad vemodigt det var, alla i bandet stod och grät av inre smärta, publiken hade sina tändare framme och gungade långsamt i takt till tears in heaven. Det var så vackert. Nä. Det var party all night long, det var bara massa spelglädje. Och var det någon tår så var det av lycka över att få se och höra ett så snyggt band. Mumma. Vi fick choklad också, Äjkäj fick ta emot den, men VART FÖRSVANN DEN SEN?! Detta tål en uppföljning. En avskedscheesecake blev det också. Muums. 

Resten av dagen:
Mackfika till planering med Hanna och Johan hos Anna.
Soppa.
Innebandyträning med våra rara och ytterst manipulativa tränare.
SÄNGGÅNG!