Ja,hallådetärMonica?
Igår skulle jag ringa kamrat Jonas, men inte kom jag ihåg det speciellt länge, så han fick som vanligt ringa upp själv. Det var ett av de bästa telefonsamtalen jag har haft på länge, vi pratade till slut i åtminstone 2½ timmar, och det var konstant.
Till sist ville dock söstra mi sova (sovrummet ligger brevid mitt och väggen är snortunn), och sådant måste accepteras. Men innan dess hade jag och Jonas hunnit med ganska mycket, vi fick in väldigt mycket musik, lite framtid, lite historia och stundom blev vi oerhört djupa. Tack och lov drunknade ingen av oss, så ni har fortfarande chans att leka med åtminstone mig.
Idag var innebandymatch på tapeten. Den har jag dock inte så mycket att berätta om, förutom att jag är grovt missnöjd med ett av bytena. Vill dock tacka Johan och Peter samt Malin för att de tog sig tid att åka ut och titta, Lille Skutt på er. Om jag hade haft den alltså, för nu råkar det nämligen vara så att han befinner sig hemma hos Isabelle, och det med rätta! Grattis, min sköna skröna!