moncan

På en halv begäran skriver jag några extra rader om lördagen:

Den var kul.
Jag, Julia, Josse och Isabelle satte oss på bussen till Valsätra och Såningsvägens rosa stolthet till hus, Erics villa närmare bestämt. Då vi kom in fann vi att vi var de enda tjejerna. Det hela började ganska lugnt, lite chill i köket. Sedan kom plötsligt (om jag minns rätt) en hel drös med gossar, varav en bodde där. Michael Jackson!
Under kvällens gång släpade Michael Jackson in en asp och berättade hur glad han var samt hur fantastisk storebror han hade. Underbart positiv kille.
Några andra man träffade var Simon med samma nivå på humorn som jag och Beluf har. Han och jag beställde ett Shrekspel till mobilen. Johan är också ett namn jag kommer ihåg, honom diskuterade jag gröt med. Trevlig grabb förutom den dåliga smaken när det gäller skola.  
Tyvärr är mitt namn- och bildminne (ansikten) rejält uruselt, så jag kommer inte ihåg vad alla hette, men en Albert fanns där, någon som hette Johannes också. Johannes hade varit sjuk i veckan och undrade ängsligt om det hördes på rösten.
Efter ett tag hade Filip hämtat ytterligare ett kvinnofolk, nämligen Anna. Hon verkade fin som snus vad jag märkte.
Filip förresten, han satte igång bastun, och snart satt han, Julia och Eric däri medan "vi" i form av några andra gjorde korta visiter. Julia hittades även i en garderob under kvällen, men så har ju kläder varit hennes stora passion så länge jag har känt henne.
Josse var söt som en liten champinjon (ja, jag tycker att de är gulliga att titta på även om de smakar ruskigt), och på henne visade jag lite shootfighting. Nä. Det var kanske någon annan. Hur som helst lärde jag mig att "tranan" är värdelös inom karate.
När det var dags att ta sig hemåt hade mor tänkt sig hämta två flickor. Det gjorde hon också, och när den ena tösen hade stigit ur frågade mor sin dotter vad det var för gevär som några grabbar hade kommit ut med. Lite orolig hade hon blivit, och dottern undrar än idag om det var en liten leksak eller inte. Härligt med lite spänning här i livet. Och nej, det var inte vilt, det var lungt och chill och soft stämning.
Ja, ni, vad ska man säga? Jag vet inte om jag gjorde någon (inklusive mig) mindre förvirrad av detta inlägg, men många ord blev det jämfört med vad jag hade tänkt från början. Trevliga människor i alla fall.