Det idülliska Störvreta
Jag är glad.
Planer är som regler - till för att brytas. Det är därför jag är glad, för nu har jag fått chansen att ändra två planer som jag verkligen inte orkade med just den här helgen. Istället för att festa har jag fått det stora privilegiet att tillbringa både fredag och lördag kväll hemma i min alldeles egna lilla byhåla. Lördagkvällen till ära spenderades med mor och far framför Good bye Lenin. Till denna utsökta tyska film hade vi även lite kex (uttalas med k och inte med tj), lite tea, och en och annan alkoholhaltig dryck. En av dessa fick min käre finske far stifta bekantskap med.
Plötsligt mitt i filmen hörde jag och mamma ett "Va fan!" (med finsk brytning) från soffan. Vi hade nämligen för evigheter sedan fått en aluminiumtub fylld med någon form av sprit, och mor och jag tyckte att det var ett bra tillfälle att äntligen få den ur världen. Far däremot, han blev ju väldigt förvånad när den nyöppnade mjukosten på tub rann ut över hela saltinen (kexet). Därav svordomen. "Det är ju sprihihihit!", fnissade mor, och sedan var det svårt att sluta skratta (OBS, inte pga onykterhet, utan pga faderns förskräckta min). "Vilket slöseri!", utbrast han medan han rusade efter papper, och så var kvällen fulländad.
Detta är bara ett av många exempel på hur man kan tillbringa en trevlig kväll i lilla Vreta. Hoppas ni drar lärdom av detta.
Ett annat sätt att skapa en trevlig stämning är att hitta några kamrater och spela beachvolleyboll med dem en solig dag. Så gjorde jag på eftermiddagen i fredags, och då fick jag träffa Isabelle, Anton, Hedvig, Blobb, och andra som gör mig glad. Efter ett ganska bra och lagom tag med drakbekämpning i Isaks sandslott skjutsade Isabelle mig till stall och bussar, och på kvällen berättade hon glatt för mig att hon hade beställt en taxi. Så vart skulle den åka då, kanske ni frågar er? Det gör jag och Isabelle också, för det var bara något hon kläckte ur sig när hon i princip sov till mitt underhållande sällskap. Men jag tog inte illa upp, för vi hade haft en fantastisk picknick på hennes golv, så jag vet att hon tycker om mig ändå. Kanske tycker jag till och med lite om henne också, men det är ju aldrig något jag skulle erkänna...
Tuss på er, och njut av en ledig söndag!