moncan

Idag blir min kära Mathilda 18 år gammal. Det tycker jag är bra, för då kan jag släpa med mig henne (och Andrea?!) på alla skivor! För övrigt är det här kvinnan jag skulle gift mig med om hon och jag hade varit lesbiska, för kvinnan är ju fantastisk. Hon gillar att städa och tvätta, hon har humor (som går över obegränsade områden), hon tycker att jag är lite rolig, och hon är ju framför allt ruskigt SNYGG i sitt röda hår. Man kan dessutom dampa på henne, för hon dampar bara tillbaka. Inte för att jag brukar dampa på henne. Det går inte.
Jag vet att man inte ska överanvända det här uttrycket men... jag tror faktiskt att jag älskar henne lite. Jag kommer nog aldrig ångra att jag valde Natur på Skrapan, och att jag hittade henne har en stor del i detta. Den som ogillar henne (om denna någon existerar) tänker jag nypa.

Jag tänker inte säga grattis till henne, för det har jag redan gjort, jag har även hurrat, sjungit och kommit med bulltårta, så där får det räcka. Dessutom ska jag bjuda henne på en Stor Stark på fredag, och därmed bastu! Men en Monkeykram kan hon få!

Hej hopp!