moncan

Den här dagen har varit ljuvlig, likaså gårdagen. Min tallkottkörtel verkar få ljus så att det räcker och blir över, för den har producerat galet mycket glad-o-pigg-hormoner. Imorse var det så illa (superbra!) att jag till och med gick upp tidigare för att kunna jogga lite innan frukost. Det blev nästan religiöst. Ljuset som strilade varmt gult mellan granarna runt den lilla stigen jag sprang på. Fåglarna som lät från alla håll. Inte en levande varelse i sikte. Och det fanns så mycket luft att andas, det var som om någon hade höjt upp himlen för att ge mer plats åt andrummet och det där typiska morgonljuset. Ljuvligt säger jag bara.

Ljuvlig är även klassens Elsa i sällskap av Mathilda. På biologilabben satt alla och väntade på att en ballong (som blev större och större och jättestor) skulle sprängas. Mathilda, den lilla rödtotten, vet att Elsa alltid reagerar kraftigt när hon blir skrämd, så Mathilda nöp helt enkelt tag i sidorna på Elsa och skrek "BOOOM" (inte speciellt naturtroget). Det ledde till att Elsas armar for åt alla håll samtidigt som hon gav upp ett vrål, och detta i sin tur ledde till att Mathilda trillade ner på golvet av skratt. Vissa har bara den där rätta touchen för att sätta guldkant på dagarna.

Guld åt alla.