moncan

Ibland blir jag medveten om egenskaper hos mig som jag inte gillar. Ikväll var en sånt "ibland". Då slutar det alltid med att jag frågar mig själv: ska jag kämpa emot det eller är det bara att acceptera och se det som en del av mig? För ibland kan man ju faktiskt övervinna sina dåliga sidor mer eller mindre, det har hänt. Andra gånger har man lyckats vända dåliga saker till något gott genom att lägga energin på annat. Ta egenskapen envishet till exempel. Det är en egenskap som man kan prata om, antingen med beundran i rösten eller sammanbitet med massa underliggande frustration. Det blir vad man gör det till, det vill säga, är man envis och medveten om det så kan man kanske vrida det till något gott.
Vi får se. Jag återkommer. Eller förlåt, jag pratade inte med dig, jag sjöng för mig själv. Jag menade att Jag skulle återkomma till Mig. Jag har bara någon jag måste prata med innan jag tar ställning till något dumt.

Skruffs på er.

(Ps, man blir väldigt kreativ när hjärnan snurrar)