moncan

Hallå.

Jag kanske inte har nämnt det, ens så där i förbifarten, men jag är sort of bandmedlem nu. Inte för att vi har kommit speciellt långt, men det känns ändå lovande. Idag träffades vi hos Miss Miriam för en liten jam session som slutade med äppel/kanelscones och lüxchoklad i duktiga (tolka ordet som du vill) mängder. Denna lilla belöning var behövlig, för både jag och Miriam fick lite läxor av magister Jens, sträng som han är.
När det var dags att dra sig var Monica dock så dum att hon glömde sin värdelösa mobil. Tyvärr var hon dummare än så, hon insåg inte sitt misstag förrän hon stod vid sin busshållplats en kvart senare, och då var det bara att vända. Så hur skulle man hitta tillbaka genom Uppsalas alla gränder? Till slut gick det, men då upptäckte Monica ett problem... ingen ringklocka och ingen kod till porten. Hmm. Detta resulterade i lite fönsterknackning lite här och lite där innan hon till slut fick tag på en Miriam som sedan bjöd in Moncan på ytterligare lite musik och samtal.
Hemma var allt frid och fröjd, morotssoppan stod på bordet, och en väninna väntade ivrigt på att få gå en redig prommenad som var nyttig för både kropp och själ. Det kändes som att man pumpade omkring alla chokladpralinerna, så frågan är om man har hjälpt dem att sprida sig eller om man har förbrukat någon. Det återstår att se. Jag ska hålla er uppdaterade!

Nätti, nätti, kära töntar.