moncan

Martin är min vän.

Dagen har varit jobbig. Äckligt trött. Så trött att jag inbillade mig att jag inte var glad. Men det var ju en tabbe! För när jag träffade Isabelle på stan insåg jag att jag visst var glad. I flera timmar. Och sedan träffade vi på Johanna som hade blivit pruttad i ansiktet när hon övade hjärt-/lungräddning med klassen. Det var kul att höra om. Sedan träffade jag Villiam på H&M (gudars vad länge sedan man var där, en gång var det ju mitt andra hem...). Han berättade om något fantastiskt han och hans flickvän hade gjort på kanelbullens dag:
De hade gjort vanlig bulldeg och smetat på kletet som man ska ha, precis som man brukar. Men istället för att rulla ihop den vek de bara degen på mitten och tryckte sedan ut "hamburgar-bullar" med olika pepparkaksformar. Skjuts in i ugnen! Ska definitivt prövas!

Sedan blev det Gurr-snurr som kom, och till slut hade även Martin jobbat klart. Då gick vi fyra barn (Isabelle, jag och sistnämnda pojkar) till det bortre Linné-cafét för ett fint fika. Det blev dagens höjdpunkt, och jag och Martin stannade kvar ett bra tag efter att de andra hade skyndat vidare till nya aktiviteter. Fötter somnade, kaffe fylldes på, bullar åts (med deras medgivande) och jag, jag log. Nedvarvning efter en uttröttande vecka.

Väl hemma igen (efter en fantastisk bussresa!) hittade jag mor och far i vardagsrummet. Där satt de med räkor, kräftstjärtar, finbröd, finsallad och massa ostar och pastejer. Bättre än så kan man inte kräva. Sedan såg vi allesamman på min gamla barndomsfavorit Kullamannen. Nu är allt bra. Så bra.

Jag önskar dig lika stor lycka!