moncan

Det är något magiskt med dagen efter en natt med väldigt för lite sömn om man har sovit lagom länge tidigare nätter. Som idag. Man (läs Monica) blir hyper och lite lycklig för att sedan slockna när man slappnar av hemma i en fotölj/läser kemi vid matbordet.

Morgonen började i och för sig bedrövligt med att jag snubblade och slog upp handflatan en smula på väg till bussen. Fast då fick jag ju något att klaga över, så jag är nöjd ändå. Det hela bra:iga kom igång när bussen hunnit till klostergatan - Jennifer väckte mig genom pillande i skrattgroparna. Jag gillar faktiskt att bli väckt på morgonbussen, det är jättemysigt så länge jag kan sova vidare sen, vilket hon tillät. Stackars Hanna förresten. Hon drabbas alltid av mitt smått usla morgonhumör. Men idag fick hon smaka på lite soligt humör också till slut.
Dagen fortsatte bra med en enkel lektion i Fysik B med wonderbare Jonas. Den fortsatte bra igen med en lång svenskalektion som hängavs åt plåsterletande och omskrivning av en "ungdomsartikel" som egentligen var blä. Nu kommer det bästa: HÄR TOG SKOLDAGEN SLUT!

Trots detta gick jag och några töser till matsalen för en lunch som var ovanligt trevlig nu när man inte behövde stressa. Samtalet var lagom givande och gurkskivorna gröna som skrapan.
Sen vart det lite plugg med Elsa, J-furr och Johanna i das bibliotek. Där hade vår skånska bibliotikarie fullt sjå att tysta mobiler och kaxiga ungdomar. Grrrrabbarrr!
 
Bussresa hem: klart godkänd! Fick chans att åka med 5-6 olika (...men alla lika...) trevliga personer. Yes!

Kramkonto för dagen: väl påfyllt! Kan väl dela med mig lite, så: Kram!



P.S. Inget kaffe! D.S.