moncan

Ååååh.

Nu är jag 18 år, och gårdagen som jag räknar in i min födelsedag (trots att jag egentligen inte fyllde år förrän kl 24) var den BÄSTA 18-årsdag jag någonsin har haft.

Winter Swing. Som jag älskar det. Underbart på alla sätt och vis. Vi spelade lite med musikklassen i början, och insatsen var vällan godkänd även om de flesta gjorde missar lite här och var. Jag hade tex glömt att klippa min bas-nagel, så jag fick akut bita av den på scen. Ingen skada skedd dock.
Sedan fick man gå upp och börja fixa min och den undrabare Gustavs födelsedagstårta/tårtor. Marängbottnar med daimgrädde i mitten och hallongrädde på toppen. Men innan dessa skulle avnjutas gick vi ner i vinterträdgården och lyssnade till musikskolans storband. Erik Larssons solo, säger jag bara. Och den lille knutten på trombon, nästan hälften så gammal som jag, solade och blåste på gjorde han! Sköning! Förstetrumpetaren fick också en bit av mitt hjärta, så var han ju norsk också...
Efter extranumret (som hade en touch av Baby Elephant Walk) skyndade vi upp till "artisternas" matsal för lite lunch och, framför allt, tårta! Alla var glada, och gladast var jag och Gurra som fick sitta ner när de andra sjöng. Det är en tradition som vi har skapat, att vi bjuder på tårta för att vi fyller däromkring med två dagars mellanrum. Hoppas att Winter Swing inte "avskaffas" till nästa år!
Dags att springa och lyssna igen! Vi kilade ner till bottenplan och fick se den roligaste show jag någonsin har sett! Jag och Ida satt och vred oss på våra stolar och någon gång vrålade jag rätt ut av skratt. Det var tre bröder som clownade sig med musik och rätt udda instrument:

• En sopkvast med en tvättbalja och ett gummisnöre fastsatta agerade kontrabas. Den var till och med kopplad till en förstärkare.
• Vattenkannor med munstycken i pipen agerade trumpet och saxofon (?)
• Ett ukulelefodral som kopplades in och visade sig ha strängar på baksidan
• En toalett
• En läskflaska som skakades så att spruten fick agera slagverk
• En (lång!) plastslang med en tratt i ena änden och trumpetmunstycke i andra
• Skedar, bröd som revs på ett rivjärn, chipspåse, ja, listan kan göras oändlig, så vi slutar här, innan det är för sent!

De var galna, så vi bestämde oss för att titta på dem senare på kvällen när de skulle spela igen. Då hällde en av dem ut en påse chips över mig sedan jag svarat "yes" på hans fråga "do you like these?". En annan av bröderna friade till mig medan han råmade och knäppte upp sin skjorta. Den tredje trummade på Klaras huvud. Vi höll även på att få den trumpetande slangen med tratt i huvudet när min blivande make svingade den som ett lasso över huvudet. Det bästa var att de var så duktiga musiket att de fick de här fjollerierna att verka proffsiga!

Ingen gjorde anspråk på min biljett, så vid 6/7-tiden sålde jag den utanför folkets hus för 250 kr. Yes! Det tog dock ett litet tag, mycket frysande och lagom mycket vänskapsknytande blev det med de ordinarie biljettförsäljarna. Mysigt och kyligt. För att inte tala om ekonomiskt!
 
Man gick lite hit och lite dit, träffade någon man kände, lyssnade lite på musik och gick vidare. Hängde lite på puben Harrys. Kikade ner på alla dansande par från en balkong och berättade flykthistorier. Gick och köpte godis, var på "BK" för en cheeseburgare. Dansade en födelsedagsdans med Gurra och min putrumpa. Fnissade lite. Log massvis. Hörde samt deltog smått i någon av de många och långa diskussionerna om köttrosor. Såg en gammal vibrafonist som uppenbarligen hade käkat en hel öken (raspröst deluxe) och som dödade någonting varje gång han lika stabilt slog till de små brickorna. Oftast såg han ut att döda en hare eller så, men någon gång blev det en hel älg tror jag. Han var skön. Chill on the grill kan vi kalla hela detta runtflytande.

Sedan, helt plötsligt, var klockan mycket. Den var... nästan tio i tolv! Ojojoj, Moncan fyller ju år snart, kom jag på, så nu var det dags att springa upp och hämta leg:et! Jag hade nämligen en väl utarbetad Plan som jag hade slipat på i flera månader. Och jag genomförde den (!):

Strax före tolv, ca fem minuter i, gick jag fram till baren och sa "Hej, jag är omyndig, kan jag få köpa en öl?". Mannen bakom disken tittade lite misstänksamt på mig och sa att, nä, var jag inte myndig så fick jag inte köpa öl här, inte. "Jag kommer tillbaka" sa jag, och gick därifrån, glad i hågen över att första steget i Planen hade gått i lås.
Fortsättning följer...

De sista minuterna av mitt 17-åriga liv avverkades med de kvarvarande homiesarna: Klara, Ida, Sebastian, Abbe, Helenius, Erik, Henrik, Ellinor och Gunde. Alla greps av spänningen, och några var lite på lyset, så de var ju extra glada. När klockan slagit 18 år fick jag lite kramar, hurra och sång (utan komp från Solskensorkestern), och sedan bar det av för att fullborda Planen.

Vid baren stod nu två kvinnofolk. Var fanns min barsnubbe?! Tack och lov hann han komma tillbaka så att han precis hann ta min beställning: En Stor Stark med näven slagen i disken. Han skrattade, och så vart vi goda vänner. Så goda vänner att han bjöd mig på ett litet glas med något som luktade vanilj och smakade hostmedicin. Tack!

Nu skulle Elinor och Henrik skynda till sina bussar, men vi andra drog ner på Harrys för en kväll fylld av glädje i alla dess former. Underbara männsikor! Till och med Arne kom förbi och grattulerade, även han lagom glad.
UNDERBARA, UNDERBARA BÖRJAN PÅ FÖDELSEDAG!!!

Lycka, lycka, lycka.


(Tack till alla er som hjälpte mig att uppnå lycka!)