Minnesvärd morgon
Dagen till ära har jag haft det stora nöjet att spela på en oförglömlig gudstjänst som tack för att församlingens barnkör ställde upp på våran konsert.
Prästen i församligen var lite yr kändes det som. Men entusiastisk var hon, hon ville massor hela tiden. Fast uppenbarligen var hon inte riktigt van vid att ha komp av en hel orkester på psalmerna, för plötsligt bestämde hon sig bara för att sjunga. Utan några förberedande tecken. I en självvald tonart. Vi fick haka på. Om än i en annan tonart. Det var intressant. Hennes predikan var också intressant, den handlade om Bamse, Lille Skutt, Skalman, Farmor och framför allt om Vargen. Då och då försvann dock allt tal för att hon förde en egen konversation med barnen på sidan av. Sedan undrade hon om vi i orkestern skulle vara med på hela nästa psalm eller om vi bara skulle spela förspelet (på 5 takter eller vad det kunde vara). Marit sa att vi skulle vara med hela.
Efter gudstjänsten bad de på lunch (!) och rulltårta som var gjord på socker. Jag hade i alla fall svårt att hitta något mjöl i den, min och husmans teori var att de hade fått slut på mjöl och bestämt sig för att ersätta receptets mjöl med lite socker. Man tager vad man haver, sa Cajsa Warg. Fast de hade ju jordgubbssylt i ändå, så det var ju inte bara socker.
Jag vet inte om jag låter negativ. Jag vet inte om jag är negativ. Men jag vet att jag är glad, och att jag var det då med. De var lite sköna därute i Lena. Minnesvärt är det i alla fall. Speciellt tidigare nämnda barnkör under deras sånger. Ungar har stil. De bryr sig inte riktigt om vad de gör. Vem har sagt att man ska sjunga bara för att man är med i en kör? Unt so weiter.
Hemfärden var också fin, en oplanerad biltur med sex människor i en bil med plats för fyra. Man tager vad man haver, sa Cajsa Warg.
Prästen i församligen var lite yr kändes det som. Men entusiastisk var hon, hon ville massor hela tiden. Fast uppenbarligen var hon inte riktigt van vid att ha komp av en hel orkester på psalmerna, för plötsligt bestämde hon sig bara för att sjunga. Utan några förberedande tecken. I en självvald tonart. Vi fick haka på. Om än i en annan tonart. Det var intressant. Hennes predikan var också intressant, den handlade om Bamse, Lille Skutt, Skalman, Farmor och framför allt om Vargen. Då och då försvann dock allt tal för att hon förde en egen konversation med barnen på sidan av. Sedan undrade hon om vi i orkestern skulle vara med på hela nästa psalm eller om vi bara skulle spela förspelet (på 5 takter eller vad det kunde vara). Marit sa att vi skulle vara med hela.
Efter gudstjänsten bad de på lunch (!) och rulltårta som var gjord på socker. Jag hade i alla fall svårt att hitta något mjöl i den, min och husmans teori var att de hade fått slut på mjöl och bestämt sig för att ersätta receptets mjöl med lite socker. Man tager vad man haver, sa Cajsa Warg. Fast de hade ju jordgubbssylt i ändå, så det var ju inte bara socker.
Jag vet inte om jag låter negativ. Jag vet inte om jag är negativ. Men jag vet att jag är glad, och att jag var det då med. De var lite sköna därute i Lena. Minnesvärt är det i alla fall. Speciellt tidigare nämnda barnkör under deras sånger. Ungar har stil. De bryr sig inte riktigt om vad de gör. Vem har sagt att man ska sjunga bara för att man är med i en kör? Unt so weiter.
Hemfärden var också fin, en oplanerad biltur med sex människor i en bil med plats för fyra. Man tager vad man haver, sa Cajsa Warg.
Kommentarer
Trackback