Hallelåja!
Oj, oj, oj.
Till att börja med kan jag säga att det där med att lite skepticism vore bra under tisdagen, det stämde. Jag intervjuade en gubbe som bodde på ett ålderdomshem, och oj vad han tog i ibland. Men han var ganska mysig även om han hade vissa åsikter som jag fann aningen stötande. Någon nypa salt, och sedan var jag nöjd.
Oj:ena syftar egentligen inte ett dugg till gubben. Han råkade bara komma först. Det största oj-framkallande ämnet jag har på hjärtat är att det imorgon är dags för muntliga nationella. Oj, oj, oj. Aj. Oj. Oaj!
Ett litet oj får även morgondagens vidriga träningsvärk. Den kommer smärta mig djupt. Den kommer hugga sylvassa knivar i mina lår och förvandla dem till tärningar lagom stora att koka en köttgryta på. Smaskens. Innebandy och upphopp. Jo, man tackar.
OJ! (Om detta läses av Isabelle kanske hon har vett nog att uppskatta min avskedsfras...)