moncan

Här sitter jag nu med min vaskrensare. Jag är i skolan, och resan dit var fin.
Bussresan var utomordentlig, och när jag sedan traskade över ängen mot mitt kära Skrapan såg jag fåren. De stod och åt därute i diset så man knappt kunde se dem. Solen lyste genom de gula löven på en buske så att den såg ut att vara självlysande. Då tänkte jag på pappas alla knasiga ljusslingor som han sätter upp framemot vintern. Ojoj. Och så såg jag en liten flicka som tokskrattade när hennes killkompis gungade staketet som hon lutade sig mot.

Tisdagsmorgon, how sweet it is!