moncan

Påskbrev är en ytterst fin åmålsk tradition som bygger på att man äger ett papper, några pennor/kritor/und so weiter och lite godis samt en vän.

1. Måla något fint på ett A4, exempelvis en tjock och gullig höna (vilket jag fick).

2. Vik på ett briljant sätt ihop den så att det bildas ett trekantigt "kuvert".

3. Fyll det med godis

4. Skriv "Glad Påsk" utanpå

5. Slit upp vännens dörr

6. Kasta in påskbrevet samtidigt som du ropar "Glad Påsk"

7. Spring allt vad du har så att vännen inte hinner se vem som påskbrev:ade (eller tillräckligt långsamt för att bli upptäckt och få den tacksamhet du förtjänar)

Så himla fint. Inte som i Uppsala där man går runt med sina påskkort och tigger. I generösa Åmål bara ger och ger man. Men de har fler fina traditioner, påskparaden är nog den bästa. Då samlas drillflickor, marschorkestern och tokmånga utklädda barn och föräldrar för att tåga genom Åmål till dess största torg. 

Jag vet inte hur många påskkärringar och kycklingar jag såg. Det var katter, hästar, superhjältar, barbapappor, korv med bröd, brudpar, en påsklilja, Pippi i plural, clowner och Gud vet vad i en enda salig röra som traskade gatan fram. Resten av Åmål stod och tittade på, och priser till bästa utklädnaderna delades ut. Dessutom fick alla deltagarna varsin godispåse. Det bästa jag har varit med om i hela mitt liv. 

Jag fick också testa på att festa med Åmåls elit. Där var tyska tvillingar, där var pizza, där var en som byggt (samt sytt) sin egen säng från grunden, där var diverse hel- och halvutlänningar, där var ex till en vän och där var Pedro. 1337. Om man får säga så.

När man hade vandrat runt hela Åmål ville man se något nytt, så då blev det Karlstad med musikalen The Rocky Horror Show. Snabb sammanfattning av den: sex, skräck och skratt.

Ändå är ju Göteborg bra. Där har man ju tjocka släkten, påskmat och sol. Där kan man gå på långa promenader vid havet, och man kan äta så mycket godis att man spricker. Dessutom kan man pussa mormor.