moncan

Kalla mig romantisk och blåögd (så länge du inte syftar på min ögonfärg), men jag tror på den ende rätte. Jag tror stenhårt på att det alltid kommer finnas någon som är perfekt för just mig, någon som är lite bättre än alla andra för just mig. Och självklart att jag är rätt för honom.
 
Dock vore det ju lite sorgligt om denne person skulle vara densamme genom alla decennier som jag har tänkt leva, och om man då aldrig fick träffa honom, alternativt träffade honom för tidigt eller för sent. Jag gillar inte sorgliga slut, så därför har jag bestämt att den som är den rätte kan skifta beroende på livssituation. Ibland kanske man har honom framför näsan, men istället råkar man välja någon annan. Då kan denne nitlott ibland utvecklas till den ende rätte efter tid och omsorg. Notera ibland, det är ett ytterst sällsynt fall, bättre att ta den riktiga ende rätte från början!

Ännu en komplikation i min filosofi: den rätte är inte alltid den bäste. Ibland hittar man sin nuvarande rätte, men då kan han visa sig vara fel - kanske för tillfället, kanske för alltid. Det beror på att definitionen på den ende rätte är den man är/kan bli mest kär i och lycklig med för tillfället. Ibland blir man ju tokkär, men inser att det inte kan funka (för att det i slutändan skulle gjort mer skada än nytta). I sådana fall är det dags att söka en ny rätte.

Den ende rätte är inget man ska ta lättvindigt på. Det är sällan man finner honom (jag menar, om det bara finns en på hela jorden så är det ju inte så konstigt), så då bör man kämpa för att få ha honom kvar om man väl finner honom. De flesta hittar tack och lov sin ende rätte åtminstone en gång i livet! Så ta vara på den chansen!

Det fina med den rätte är att han alltid älskar dig tillbaka, och aldrig varken mer eller mindre än du älskar honom.