moncan

Så var man tillbaka på Katte igen för den där musikalens skull. Skillnaden var nu att man inte fick vara med, men däremot fick njuta av människor som kutade hit och dit på läskiga ställningar och som blev uppätna av Audrey II (utläses två i detta fall). Hela tiden var det liv och rörelse, och för det mesta var sången så ren som en snö. Kyssar och dans runt stången, tjuriga snorungar och läskiga plantor. Hanna och jag fick lite ångest när vi såg på henne.
Jag var glad när jag såg Hanna Fahlbäck (?!) och Josefina kila omkring och kvittra på scen. De gjorde det så bra. Och snabbt pratade radiomannen. Och det krulliga håret passade alldeles utmärkt till flickan som kråmade sig.

Ja. Det är kul med kultur!