Las Feas

Isabelle förresten.
Jag tror inte att folk i allmänhet vet hur mycket vi tycker om varandra. Hur riktiga vi är tillsammans.
Det finns egentligen inget ord för sådant. Därför säger vi att vi avskyr varandra, det blir mer äkta så. För inte älskar jag Isabelle, nej, nope, njet. Inte någonstans (eller "inte ingenstans", som man skulle sagt på spanska).
Det syns inte så mycket i offentliga sammanhang hur mycket vi ogillar varandra, men oj, oj, oj, vad ni misstar er. Det finns där. Under alla vidriga små sidor vi har kan man (om man tittar noga) se ögonbryn sticka fram bakom träd, golv ge ro och ord ge tröst.
Ibland tror jag inte vi själva vet hur nödvändiga vi är, vi kan halvt om halvt glömma bort oss under vissa perioder. Men sedan minns vi, åtminstone jag, att vi är så fula att jag måste skratta hela vägen hem, att jag inte får plats i mig själv om jag inte springer, och att allt är på riktigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback