moncan

Nu är två nya människor 18 år fyllda! Den ena är en av de bästa, och Emma heter hon. Ja, vad ska jag säga? Jag vill faktiskt inte säga något, utom att hon är en utomordentlig kvinna, som var väl värd ett par ömmande klackskofötter. Snygg är hon också. Dessutom var det kul att träffa de andra flickorna, framför allt vissa!

Födelsedagsbarn nummer två, var allas vår egen Karin. Eller Niklas, för den som önskar. Han firade i alla fall sig själv med ett partaj där det fanns både poliser och sjuksköterskor. Jag gillade sjuksköterskan bäst. Den som ändå finge bli hennes vän på FaceBook... Dessutom träffade jag den mytomspunne Azmi för första gången, fick njuta av den vackraste tårthatt jag kommer få uppleva, samt blev flätad av självaste Nils Karlsson Pyssling. Tjohej. Och kanske var jag aningen sarkastisk till och från, men vaddå, det är väl sånt som gör livet värt att leva? Tack för inbjudan, Karin, jag kände mig faktiskt hedrad!

Neeej... vänta nu. Niklas fyller inte år förrän på måndag, kom jag på. Men å andra sidan fyllde en viss herr Olsson år. Lång som en skånk (fast kortare än Skånken) och kortare hår. Så till slut fick vi ändå våra två 18-åringar. Och på måndag har vi ytterligare en. Och på tisdag har vi en 19-åring att gratta, för här kommer Moncan Kråkan, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsansa, då kommer Moncan Kråkan, då kommer faktiskt jag!

Puss och hej, ont i tårna för mig!