Byxor, byxor, byxor...
Varför älskar inte byx-fén mig?
Alla mina älskade byxor håller på att ramla samman. Utom tre. Eller fyra om man räknar med ett par mjukisbrallor med något annorlunda karaktär och personlighet än vad vanliga mjukisbyxor brukar ha. Men:
Mina älskade, älskade mörka "hängjeans" som jag köpte i Finland sommaren innan nian - hål i (nä, under eftersom de hänger, hehe) rumpan och trådslitna vid alla sömmar ovanför knäna.
Mina älskade, älskade stora ljusa jeans som jag bytte till mig från Hanna mot ett par mjukisbyxor - rejält hål vid höger framficka och trådslitna lite överallt.
Mina älskade, älskade tighta mörkblåa jeans som jag köpte i nian - ett hål som utvecklas sakta men säkert strax under skrevet!
Mina älskade, älskade bruna manchesterbyxor från herravdelningen på HM i (stora) ettan - alla roliga små "hårstrån" som kännetecknar manchestertyg håller på att lossna på låren, rumpan och framför allt i skrevet.
Mina en gång älskade och supersnygga mörka hängiga jeans - gigantiskt hål tvärs över halva knät.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag har ju bara älskat dem, och så går det så här... Nu har jag bara mina två hängselbyxor och mina rutiga byxor kvar utan hål. Av dem jag älskar. Och hur många byxor tror ni jag har som jag inte älskar?
Kärlek är inte alltid så lätt.
