moncan

Att fånga en fjäril. Det är en låt skriven av Lars Winnerbäck. En låt som jag avskydde, som gav mig en dålig känsla i magen. Det har den alltid gjort.
Sedan hörde jag den när jag var ute och gick i Göteborg på jullovet. Plötsligt hörde jag en fras som handlade om mig. Jag började lyssna nogrannare, och dra på trissor, fjärilarna började viska om nya sanningar, och jag var tvungen att lyssna om, och om igen. Sedan var jag tvungen att ringa Hanna. Tvungen! Hon och jag hade nämligen vår stora Winnerbäck-era samtidigt, tillsammans, och tillsammans hittade vi de rätta fjärilarna. De satte ord på vad vi redan visste men som vi inte kunde förklara.
Plötsligt blev låten en vän. Jag tror inte att den kommer bli min favoritlåt på långa vägar, men den kommer inte heller bli så mörk som den en gång var. Nu har jag ju lärt känna den och vet hur den ska tas.

Tack, Lars Winnerbäck för att du tänkte på mig så mycket att jag fick en egen låt. Det var schyrre!