Äventyr en fredag
Tano. Det är en kvinna, det! Johanna, det är en annan kvinna, det. Även jag är en kvinna, som det verkar. Vi tre kvinnor åt tacos och dansade igår, och när dansandet var avklarat for två av tre kvinnor hem till Simon. Där åt jag pasta och skrattade. Såg på brottningsmatcher. Och. Så. Vidare. Jag blev till slut så trött att jag var tvungen att gå och lägga mig. Då fick jag den stora äran att för kvällen få överta självaste värdens säng (fast det hade ju faktiskt varit roligare om jag fått sova i mamma Monic/kas säng...).
Där låg jag och snusade så sött, ända tills alla andra ville sova, och min stackars säng plötsligt invaderades. Efter det sov jag inte fullt lika gott längre, men fullt lika sött. Äh, jag är inte så kinkig. Inte så nyfiken heller, för då hade jag kanske dött av nyfikenhet på vad som sades i sängen brevid. Där viskades det nämligen så tyst, ja, så tyst att inte ens Rickard hörde det. Trots att det var hans öra.
Morgonstund har Tano i mund, och när hennes buss farit all världens väg tog jag och Per nästa. Buss. Jag var lite ledsen över att min Sofia hade match i Stenhagen och inte kunde åka 110:an med mig. Men det behövde jag inte vara länge, för vem satt där när jag steg på, om inte Amandus? Ingen i så fall, för det var Amandus. Då blev slutet gott och allt annat också gott.
Godis är gott!