Jag och mina vänner
Jag har blivit kompis med massa busschaufförer på sistone. Idag till exempel, så stod jag framme hos min nye vän och diskuterade olika avstigningsalternativ i flera hållplatsers resa innan jag gick och satte mig. När jag slutligen gick av blev det hållplats tidigare än vi kommit överens om, så jag ryckte leende på axlarna med en stor gest, och han log och skakade lite på huvudet, och sedan log vi igen när han körde förbi mig. Nu är vi vänner för livet.
En annan träffade jag här om morgonen. Han undrade vad jag hade i min låda på ryggen. En trumpet, svarade jag, och då undrade han om jag använde mina stora hörlurar som öronproppar när jag spelade. Nej, skrattade jag, och sa att det i och för sig kunde behövas. Då berättade han att han spelade dragspel. Jasså, sa jag. Han brukade sitta i sin hall då, för annars blev det så starkt. Ja, man kan behöva lite space ibland, höll jag med om. Nu är vi vänner.
Vilket underbart släkte de är, de där chaufförerna!
