moncan

Suck.

Jag är FRUKTANSVÄRT svartsjuk i just detta nu. Och det är väldigt irrationellt, jag har ingen som helst orsak att vara det och därför driver det mig till vansinne. Jag har inte ens rätt att vara svartsjuk. Ändå river och sliter det i bröstet som om någon försökte kratta dess insida. Morr, morr, morr. Jag vill förstöra, förgöra, förföra.

Men det vill jag ju inte - egentligen. Det säger erfarenheten. Antagligen magen också, men vem lyssnar på dem när man har en avundsgrön kratta i bröstet?