Utöya 22-07-2011
Det är så fruktansvärt sjukt. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
I fredags landsteg en man utklädd till polis på den norska ön Utöya. Där hade det norska socialdemokratiska ungdomsförbundet ett sommarläger med ca 560 deltagare. Mannen lockade till sig ungdomar genom att tala om att han hade information angående det sprängattentat som ägt rum i Oslo i regeringsområdet tidigare under dagen (som han själv låg bakom). När tillräckligt många av ungdomarna var samlade runt honom öppnade han eld mot dem med ett automatvapen. De andra ungdomarna som befann sig på ön hörde skottlossningen och blev oroliga. När vissa sedan mötte en polis som kom gående blev de lättade och gick fram för att höra vad som pågick. De blev beskjutna.
I över en timme kunde mannen gå omkring och härja fritt, lugnt och metodiskt. Ungdomar försökte gömma sig, vissa i skogen som fanns på ön, vissa i tält, vissa barrikaderade sig inne på en lägergård. Mannen sökte igenom tälten och skjöt genom fönster och väggar på stugan. Många ungdomar försökte simma bort från ön, men vattnet var kallt, och flera drunknade, och vissa beskjöts även där.
Samtidigt hade lokalbefolkningen på fastlandet hört skottlossning och ringt polisen. Då de såg ungdomar simma bort från ön åkte flera dit i båtar och plockade upp så många de kunde trots att de själva blev beskjutna.
När polisen (millitären?) anlände till ön med ett specialförband lade mannen ned sina vapen (automatvapen samt någon form av pistol/revolver) och följde frivilligt med. Han ska ha varit lugn och vid gott mod.
Hittills har minst 86 människor avlidit till följd av skottlossningen på Utöya, och ca 30 är svårt (!) skadade och ligger på sjukhus. Man kan bara föreställa sig hur många som har lindrigare skottskador, som blivit träffade i till exempel en kind eller arm. Sammanlagt skjöt mannen mer än var femte ungdom på Utöya.
När jag först hörde talas om fredagens händelser visste jag bara att någon hade sprängt en bomb i Oslo vid regeringen eller riksdagen, samt att en man utklädd till polis hade gått in på ett ungdomsläger och skjutit. Eftersom jag förknippar läger med musik trodde jag först att det var ett musikläger som blivit beskjutet. Då började jag se bilder för min inre syn: En man i polisuniform med en AK5C (samma vapen som jag skjöt med i lumpen) kom gående nedför vägen, 50 meter från *Rallingsåsgården. Jag såg honom komma närmare, helt lugn. Musik hördes från öppna dörrar och fönster, och han gick rakt in och öppnade eld mot alla förvånade barn och ungdomar.
Jag brukar aldrig känna något i samband med attentat, olyckor och katastrofer, även om huvudet förstår att det är hemskt. Den här gången är det annorlunda. Jag tror att det beror på att Norge känns så likt Sverige, och att jag vet så mycket mer om vapen nu än jag gjorde tidigare. Muskelminnet från skjutandet i lumpen gör sig påminnt, och jag vet hur lätt det är att sikta med och avfyra vapen. Att det hela ägde rum på en ö gör historien mardrömslik.
*En gård där SMM årligen håller ett musikläger för ungdomar 10-16 år. Själv har jag varit deltagare 6 år och ledare 2 år, så barnen och lägret ligger mig varmt om hjärtat.
Jag vet inte om all kommande fakta stämmer, då det mesta jag hört kommer från nära och kära. Syftet med detta inlägg är inte att sprida information, utan att rensa mitt huvud, för det känns just nu obarmhärtigt fullt.
I fredags landsteg en man utklädd till polis på den norska ön Utöya. Där hade det norska socialdemokratiska ungdomsförbundet ett sommarläger med ca 560 deltagare. Mannen lockade till sig ungdomar genom att tala om att han hade information angående det sprängattentat som ägt rum i Oslo i regeringsområdet tidigare under dagen (som han själv låg bakom). När tillräckligt många av ungdomarna var samlade runt honom öppnade han eld mot dem med ett automatvapen. De andra ungdomarna som befann sig på ön hörde skottlossningen och blev oroliga. När vissa sedan mötte en polis som kom gående blev de lättade och gick fram för att höra vad som pågick. De blev beskjutna.
I över en timme kunde mannen gå omkring och härja fritt, lugnt och metodiskt. Ungdomar försökte gömma sig, vissa i skogen som fanns på ön, vissa i tält, vissa barrikaderade sig inne på en lägergård. Mannen sökte igenom tälten och skjöt genom fönster och väggar på stugan. Många ungdomar försökte simma bort från ön, men vattnet var kallt, och flera drunknade, och vissa beskjöts även där.
Samtidigt hade lokalbefolkningen på fastlandet hört skottlossning och ringt polisen. Då de såg ungdomar simma bort från ön åkte flera dit i båtar och plockade upp så många de kunde trots att de själva blev beskjutna.
När polisen (millitären?) anlände till ön med ett specialförband lade mannen ned sina vapen (automatvapen samt någon form av pistol/revolver) och följde frivilligt med. Han ska ha varit lugn och vid gott mod.
Hittills har minst 86 människor avlidit till följd av skottlossningen på Utöya, och ca 30 är svårt (!) skadade och ligger på sjukhus. Man kan bara föreställa sig hur många som har lindrigare skottskador, som blivit träffade i till exempel en kind eller arm. Sammanlagt skjöt mannen mer än var femte ungdom på Utöya.
När jag först hörde talas om fredagens händelser visste jag bara att någon hade sprängt en bomb i Oslo vid regeringen eller riksdagen, samt att en man utklädd till polis hade gått in på ett ungdomsläger och skjutit. Eftersom jag förknippar läger med musik trodde jag först att det var ett musikläger som blivit beskjutet. Då började jag se bilder för min inre syn: En man i polisuniform med en AK5C (samma vapen som jag skjöt med i lumpen) kom gående nedför vägen, 50 meter från *Rallingsåsgården. Jag såg honom komma närmare, helt lugn. Musik hördes från öppna dörrar och fönster, och han gick rakt in och öppnade eld mot alla förvånade barn och ungdomar.
Jag brukar aldrig känna något i samband med attentat, olyckor och katastrofer, även om huvudet förstår att det är hemskt. Den här gången är det annorlunda. Jag tror att det beror på att Norge känns så likt Sverige, och att jag vet så mycket mer om vapen nu än jag gjorde tidigare. Muskelminnet från skjutandet i lumpen gör sig påminnt, och jag vet hur lätt det är att sikta med och avfyra vapen. Att det hela ägde rum på en ö gör historien mardrömslik.
*En gård där SMM årligen håller ett musikläger för ungdomar 10-16 år. Själv har jag varit deltagare 6 år och ledare 2 år, så barnen och lägret ligger mig varmt om hjärtat.
Kommentarer
Trackback